FÖRTÖJ DEN PÅ SVAJ

Ja, Maj på Malö hade nog inga större problem att förtöja sin eka. Värre är det med våra höga båtar med breda vingar försedda med rörlig barlast i form av bränsle. Jag var visserligen inte där men har fått mig relaterat vad som hände vid ett sjöflygmöte i Rostock.

Här hänvisades besökarna att förtöja vid utlagda bojar i hamnbassängen, som har direkt öppning rätt ut i Östersjön. Inte nog med att ganska kraftiga vågor slog in från havet. Livlig båttrafik skapade korsande svallvågor och det var ingen som helst ordning på vattenrörelserna.

När vågor bryter över flottörer kommer alltid vatten in genom ventilationerna. Har man dessutom underlåtit att stänga bränslekommunikationen mellan de båda vingtankarna så att bränsle kan rinna över vid minsta lutning kommer snabbt denna lutning att öka och läckage genom ventilation eller otäta pumputtag i den låga flottören ökar snabbt – mer bränsle till låga sidan – och snart välter flygplanet.

Detta var just vad som hände i Rostock. Vattendjupet var bara 2,5 meter och snart stod ena vingspetsen nedborrad i bottendyn och därefter kom stjärtpartiet. En förbipasserande cyklist upptäckte detta vid midnatt. Larm och stort pådrag med kranbåt och pumpbåt. Vid sextiden på morgonen var flygplanet på rätt köl, mycket tack var att lyftöglor fanns i vingroten. Mirakulöst nog var aldrig motor eller instrumentpanel under vatten och flygplanet kunde faktiskt efter en del åtgärder flygas hem om än med en saftig räkning ombord.

Låt detta leda till eftertanke.

Anders Ljungberg
Denna sida är ur Sjöflyg nummer 33 oktober 2003.